Stardollie

Ibland blir man helt stum. Man har sådana perioder när talförmågan försvinner totalt, och det är inte roligt. Igår var första dagen då jag kände att "snart försvinner talförmågan". Precis som att tiden var inställd för att talet inte skulle fungera. Och visst så visste jag precis när. Jävla fan säger jag ibland. Själfallet så inkluderade detta att min ansiktsfärg steg i några nyanser mot rött. Hur kan det vara så? Jag stammade mig fram, och ändå utan någon anledning, eller ja. Klart det finns en anledning, men det var en konstig anledning. Om det alltid ska bli så när man ska säga "hej" så kommer det nog sluta med att hejandet försvinner också. "Hur är det?" kan man lägga till. Men när talförmågan försvinner, så "vågar" man inte fyra av ett "hur är det?". Jobbigt detta. Så är det väl när man är ung.

/Anna