Måste man acceptera?
Så har jag tänkt mycket idag. Måste man acceptera? Men jag vet inte vad jag har ställt mig själv frågan för. Det kan nog vara det att jag inte riktigt vill acceptera det faktum att imorgon vid den här tiden, så befinner jag mig ensam i min lägenhet. Utan mina vänner. Jag kan nog inte riktigt släppa tankarna "Vill jag detta?" Nu har jag det så bra med mitt liv. Jag träffar mina vänner mer än någonsin, och jobbet jag hade i somras, var bra. Mitt liv har varit komplett denna sommaren, och nu ska jag lämna allt imorgon. Lämna och försvinna.
Att tänka såhär har fått mig gråtfärdig många gånger idag. Jag vill inte längre. Är detta en fråga som alla ställer sig innan de ska börja studera/jobba på annan ort, och flytta och lämna sitt gamla liv.
Jag var hemma hos Lina idag, och vi hittade en likadan utbildning som jag har sökt - fast i Varberg. Varför i helvete har jag inte sett den innan? Jag stirrade väl mig blind på att det skulle vara kul att flytta. Men nu.
Med gråten i halsen kommer jag stänga ner datorn och gå och lägga mig och sen vakna upp för att sen några timmar senare färdas mot Jönköping. Suck. Jag vill inte mer. Jag är inte redo. Det känner jag. Jag känner att jag inte är redo att lämna detta.
