Stardollie

Status: Singel
Dagens positiva: Bra arbetskamrater!
Dagens negativa: När är det dags för mig att ta tag i allt?
Dagens minne: Första året på gymnasiet.
Dagens längtan: Nu är det Nio dagar kvar. NIO dagar. Jag kommer gråta av lycka!!
Dagens låt: "Hallelujah" - John Cale (det finns tusen versioner. Denna Är bäst)

Ja. Mitt liv rullar på. Man kan säga.. jag rullar på plan mark. Inte uppför och inte nerför.. Allt är som det ska vara med andra ord. Visst, man är aldrig helt nöjd med hur situationen ser ut, men just nu så känner jag att. Det är bra. Det rullar på. Jag har laddat hem något av det vackraste som jag någonsin hört. Det är musiken från säsong ett av min absoluta favoritserie. Jag inte riktigt hört dem på samma sätt som nu när jag har boxarna och verkligen kan granska varenda avsnitt :)

Imorgon så är det shopping. Råkar ni veta varför? Det vet jag! Det är ju löööööningsdag! Jag tror personligen att detta är den mest efterlängtade lönen för allas del. Decemberlönen tar slut så snabbt, och sen när man får januarilönen så har man tänkt på så mycket som man ska köpa och lite till. Så pengarna är slut fortare än kvickt. Eller ja. I alla fall för mig. En del går ju till räkningar, en annan till sparkontot och resten till kläder och bensin! Sen är min månad komplett! Haha! Ja, jag tillhör dagens ungdom. Men det vet ni ju redan!

På lördag har jag tagit mig friheten att vara ledig. Det innebär att jag ska hjälpa Lina och David att flytta. Det ska bli så trevligt så. Åker ner redan på fredag, hjälper Lina att packa ner (David är inte hemma), sen sover jag över. Och hjälper sen till att packa upp i den nya lägenheten. Jag är så fruktansvärt glad för deras skull att de fått en annan lägenhet. Obeskrivligt det där. Men jag är glad för deras skull i alla fall. Så nu vet alla det.

Jag håller på (som ni kanske märker) på att ändra min blogg lite titt som tätt. Men nu verkar det bli klart, med Frasses hjälp. Tackar så innerligt.

Saknar dig Dalis så det gör ont. Det är faktiskt bara 9 dagar kvar. Det är nio dagar. Som en fis i rymden. för att inte tala om de långa nio månader som vi inte kramats på. Det är en graviditet. Jag kunde mött dig på stationen med en bebis i en vagn och sagt; "Det här är min unge". Men ja. Jag är ju långt ifrån det där, men själva principen. Jag kunde haft en unge. Jag tror jag försöker få er andra att förstå hur saknad hon är. Ibland önskar man att avståndet mellan Kungsbacka och Ludvika bara är en timme med bil. Max. Men nu är det ju inte riktigt så. Och ja, det är väl bara till att acceptera. Men nu ska vi kramas! Om nio dagar!

/Anna